Den som är värd att bli älskad - Abdellah Taïa

 

Tre brev och tre sorger, alla i kärlekens mening. Ett brev från son till sina döda föräldrar, om en uppväxt som format en ärrad man. Ett brev till en saknad kärlek som försvann, och sist ett brev till en kärlek som kvävde en mans identitet. I samtliga brev får man möta den unga marockanska mannen som i hela sitt liv har fått skämmas - både som muslim men också som homosexuell. I Marocko fick han skyla sin läggning, så han flydde till Paris, men där blev han tvingad att skyla sin bakgrund. 

Som vanligt skriver Abdellah Taïa så utomordentligt bra, med mjuka försiktiga ord som gör ont. Med rop om sorg och svek, om kärlek och om hat. Jag drar ut på läsningen, tvingar mig att lägga ned boken efter varje brev och utvärdera. 

"Lycka är naturligtvis en stor förvirring. Lycka är inte frihet, inte med dig., Emmanuel, och inte heller med någon annan.

Lycka är bara ännu ett fängelse. Man blir besynnerligt knuten till den andre (även när han är diktator), och till det ögonblick man trodde att tillsammans med honom äntligen levde på riktigt. Förr eller senare vaknar man.

Nu är jag vaken Emmanuel."

 
Madeleine Perssonfav