Dagar av ensamhet - Elena Ferrante

 

Alla bra böcker kan inte lämna dig glad - vissa lämnar dig äcklad, förbannad och på dåligt humör. Men ändå är det bra litteratur.

Har du blivit lämnad av en kärlek någon gång, och i ett svagt ögonblick velat bryta ihop och bete dig som en total galning, en litet barn? Precis det gör Elenas Ferrantes karaktär Olga. Hennes man lämnar henne och deras två små barn helt oväntat en dag efter 15 års äktenskap. Olga bearbetar uppbrottet på värsta tänkbara sätt varvat med tillbakablickar på vem hennes man egentligen var. Var deras äktenskap bra, även fast det inte var ett modernt jämställt sådant? Så pass mycket hon har investerat i deras förhållande, vad har hon egentligen fått tillbaka? Tankar som alla någon gång måste ha tänkt vid ett uppbrott. 

I början kan man nicka lite igenkännande och skratta, men desto längre in i berättelsen du kommer sjunker du längre och längre ned i soffan och till sist sitter du där med en motbjudande min och lite ont i magen. Det är så bra skrivet att du nästan känner att du själv måste ta ansvar för Olgas handlingar. 

Det kanske låter motsägelsefullt att rekommendera en bok som gör dig på dåligt humör, men det här är en läsupplevelse. Det är när en bok inte berör dig alls som jag inte kommer att rekommendera den, och med denna får Elena mig att vilja hoppa in och boken och styra upp/örfila Olga ömsom kasta boken i väggen. 

Författaren Elena kommer jag fortsätta att följa och det tror jag inte att jag är ensam om, alla hennes 4 översatta böcker har legat på topplistan i Sverige.  

Recensent Madeleine Persson

 
Madeleine Persson